Alla som har sett etiketten på Sierra Nevada Pale Ale-flaska och en hemgjord pesto, lagad på färsk basilika, förstår nog vad jag menar. Färgen, ljus nästan flouriserande grön, som i vanliga fall symoliserar saker man inte bör stoppa i munnen (gräshoppa, algblomningsalger, kawasaki-motorcyklar...) symboliserar i de här fallen något gott och bra, som man bör smaka på. Jag önskar att jag någon gång får chansen att servera en tallrik spagetti med pesto till en Sierra Nevada Pale Ale. Sierra Nevada Pale Ale är en öl som förtjänar en speciell plats i alla ölälskares hjärta eftersom den symboliserar startskottet för den nya amerikanska microbryggerikulturen, som inneburit så mycket gott att det, i betydelse, nästan kan jämföras med när tjeckerna började brygga pilsner, och tagit upp USA från en ohotad sistaplats till en (omdiskuterad?) förstaplats på den internationella ölscenen. Men till min pesto kommer den aldrig serveras. Pesto har nämligen en "perfect match", en annan mycket speciell öl, Duvel.Duvel är så ovanlig och speciell att den omges av ryktesspridning och mytbildningar bland oss öl-nördar. Bara en sådan sak som att ett bryggeri, år 1923, låter döpa sin öl till Duvel (=Jävul) i djupt katolska Flandern är en ämne värt att diskuteras i timmar. Duvel är en ljus ale, nästan som en överjäst pilsner. Smakmässigt är den kryddig och torr, nästan stark, med en påtaglig päronton. Den är så kraftigt nedjäst att den praktiskt taget helt saknar smakbidrag från malten. Den höga alkoholhalten och den kraftiga kolsyran, och även färgen, faktiskt, gör att tankarna lätt glider in på champagne. Ryktet säger att bryggeriet, Moortgat, kände av den hårda konkurrensen från pilsnern och bestämde sig för att göra något åt saken. De anställde en ung nästan geniförklarad man, som disputerat i flaskkonditionering av öl på någon av Europas finare bryggerihögskolor, och gav honom fria händer. Duvel som ursprungligen var en mörk öl (vilket, om man tänker på namnet, låter sannolikt även om det är osäkert om det är sant) blev snabbt en ljus öl. Ursprungligen mältade bryggeriet sin egen specialmalt, bara för ändamålet, men har idag lagt ut den verksamheten på underleverantörer. Duvel jäses dessutom med två olika jästsorter i en rad olika temperatursteg. Ryktet förtäljer även att den första jästen är en, isolerad, jäststam av ursprungligen sex olika jäststammar som hittades i en Scottish Ale. Den andra jästsorten, som tillsätts till flaskan tillsammans med ojäst vört efter att ölet har blivit filtrerat och buteljerat, skall vara en lagerjäst, d.v.s en underjäst. Att dela upp jäsningen på två olika jäster är sannolikt ett sätt att åstadkomma en kraftig kolsyrehalt i ett så alkoholstarkt öl, vilket annars torde vara svårt på något annat sätt än artificiellt Resultatet är, som sagt, en mycket speciell öl som har många efterföljare som, är bra öl men, aldrig når riktigt ända upp till originalet.
Pesto är en mycket kryddstark pastasås som innehåller mycket fett från olivolja, pinjenötter och parmesanost, som i princip torde vara omöjlig att kombinera men någon typ av kulturdryck. Fettet och styrkan antyder att man skall titta på en alkoholstark och kraftigt kolsyrad öl. Vitlöken i såsen är dock vanligtvis så påtaglig att den torde ta död på alla andra smaker i måltiden. Innan man visste bättre skulle man kanske lurats att säga att det är omöjligt att hitta en bra öl till den här maten, ”Ta den billigaste, ta en Harboe”. Men det var innan man testade Duvel.
Pesto
1 – 2 Vitlölsklyftor
c:a 50g Parmesanost
1 – 2 Basilikaplantor (eller 1 – 2 paket fryst basilika)
Olivolja
Salt
Peppar
Servera till nykokt tagliatelle och en kall Duvel.
1525 Sierra Nevada Pale Ale (22.50kr)
1654 Duvel (22.30kr)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar