Öl/Vin - Anglosaxer/Normander

Så länge människan har haft sin nuvarande intelligens, de senaste 200 000 åren ungefär, har vi haft förståelse om hur man förjäser socker till alkohol. Det troliga att vi också gjort just det, med målsättning att berusa oss. Så länge människan varit människa har hon känt ett behov att berusa sig med hjälp av kemiska substanser. Beteendet är detsamma i alla kulturer på alla kontinenter. Vissa hävdar att även intelligenta djur som t.ex elefanter gärna medvetet berusar sig genom att lukta rätt på jäst alkoholhaltig frukt som den äter.

Ölbryggning är en ganska komplicerad process, i alla fall om man jämför med vinberedning. Vinjästsvampen finns naturligt på druvornas skal. Det enda man behöver göra är att krossa druvorna, så får man automatiskt ett vin. Faktum är att man kanske inte ens behöver krossa druvorna. Har man bara tillräckligt många druvor så mosas de av sin egentyngd. Öl däremot är en helt annan process. Först skall kornet odlas och genomgå en högst osäker process och bli malt. Sedan skall malten mäskas, lakas och bli till vört, som kokas och kryddas innan den kyls ner och jäses till öl. Alla dessa steg kan varieras i tid, temperatur etc. Dessutom finns det 200-300 öljästsorter att välja mellan. Trots detta har människan bryggt öl, i princip, sedan vi övergick från att vara jägare/samlare till att bli bofasta. Vissa hävdar att vi blev bofasta just för att kunna brygga öl och att bröd är en biprodukt till öl (andra hävdar naturligtvis tvärtom, att öl är en restprodukt av bröd). Det finns bevarade ölrecept från 1800 f.Kr.

Trots att de absolut äldsta bevisen på ölframställning kommer från nuvarande Irak vill jag påstå att öl är en europeisk företeelse. Europeisk imperialism har medfört att det går att återfinna lokalproducerad öl i nära nog varenda land i världen men helt utan undantag är detta bara ”mer av samma” snarare än en utveckling av kulturen. Vilket av Europas länder som är ölets hemland kan man naturligtvis tvista om. Jag tror, dock, att jag vågar påstå att det landet torde återfinnas inne en ganska snäv cirkel som har sitt centrum någonstans i engelska kanalen (möjligtvis med en utstickare genom södra Tyskland till Tjeckien). Det vill säga, de områden som under antiken kontrollerades av de germanska folkstammarna Jutar, Angler och Saxare, och vars kolonisation av den brittiska ö-världen, efter att Romarna lämnat den, kom att ge upphov till, bland annat, namnet England.

År 1066, i och med slaget vid Hastings, får den brittiska ö-världen ny överhöghet, Normander. Normander var ursprungligen skandinaver som svurit trohet till den franske kungen och, i gengäld, fått området kring floden Seines mynning i förläning. Under sin vistelse i frankrike utvecklade Normanderna en kultur som skilde sig både från den skandinaviska och den franska. Förutom den brittiska ö-världen erövrade Normanderna även andra områden, bland annat Scilien, och många av de stater som bildades under korstågen i det heliga landet var normandiska. När Normanderna tar makten över den brittiska ö-världen händer det som alltid händer vid en invasion. Den nya maktapparaten såväl som lejonparten av samhällets högsta klasser, som tillhör invasionsmakten, skiljer sig kulturellt och språkligt från landets ursprungliga befolkning. I just det här fallet innebar det att en vindrickande maktelit tar kotroll över en öldrickande allmänhet. Redan här kan man skönja varför vin snabbt kom att betraktas som en finare dryck än öl. Att vin inte lätt låter sig odlas på den brittiska ö-världen, och därför måste importeras, måste naturligtvis förstärkt denna åsikt även bland vindrickarna. Detta förhållande kom sedemera att exporteras till övriga världen, tillsammans med mycket annat, i den rådande världsomspännande anglo-amerikanska kulturimperialismen.

Det finns alltså ingen rationell anledning till att tro/tycka att vin är finare än öl.